Cenlistho: Rorschach

Debut-CD med svensk-danska trion Cenlistho, som består av:
Cennet Jönsson - sopran- & tenorsaxofon, basklarinett
Lisbeth Diers - percussion, trummor, Roland-förstärkare
Thommy Andersson - kontrabas

Gruppen spelar en spontan, improviserad, melodisk och rytmiskt varierad musik. Från de mystiska och intima sounden till energiska groovebaserade improvisationer. Tre starka musikanter i ett energiladdat musikaliskt möte!

Närvaro

100%

Mystik

39%

Groove

57%

Polymelodik

97%

KOPACD 032169 SEK / 18 EUR

Titlar:

1. Appetite
2. Erasure
3. Reach
4. Following Wind
5. Prima Facie
6. Dialog
7. Reflex
8. Underscore
9. Rorschach

Alla kompositioner av Cenlistho. Inspelad 3-4 juni, 2008 i Lisbeth's Room i Köpenhamn, Danmark av Thommy Andersson. Mixad och mastrad i Diamond Studio i Köpenhamn av Thommy Andersson. Coverdesign och foto av Nanja Pontoppidan. Producerad av Cenlistho.

Pressröster:

"Albumets titel antyder ett förståelsemönster för musiken. Den är tematiskt obunden, ofta skapad i ögonblicket och likt ett Rorschach-test öppen för skilda projektioner av våra omedvetna impulser, för olika sätt att skapa mening av musikens fria och fritt undanglidande gestalter.
Improvisationerna tar sakta form i en rytmiskt öppen rymd, där Lisbeth Diers och Thommy Andersson ofta svarar på de melodiska mönster Cennet Jönsson antyder, snarare än stöder dem rytmiskt. Det ger en läcker polymelodisk effekt, där ingenting är givet men allt är möjligt.
   Det stora i Cenlisthos musik ligger i hur dessa möjligheter korresponderar med lyssnandets sökande efter struktur i en musik
som ändrar sina positioner i ett tilltal som är öppet men som också skapar sin egen, absoluta närvaro i ingivelsens ögonblick. "
- Magnus Eriksson/Lira

"Eftertänksam musik. Cen-Lis-Tho har gjort en intim trioimprovisation. En inspelning med hemma-i-soffan-känsla. Cennet Jönsson lirkar fram en melodi. Thommy Andersson försöker dela upp den i portioner och Lisbeth Diers ger kommentarer.
    Styr mest gör nog Jönsson som med varsam hand liksom hittar musiken. Eftertänksam polerad och välformulerad och inte minst melodiuppfinningsrik glider CJ upp och ner på tonerna, växlar som vanligt mellan sopransax tenorsax och basklarinett. LD väser och prasslar och knattrar träklanger, är lite avvaktande och skiljer ut sig från ett vanligt trumkomp. TA på kontrabas sätter ner en tung fot ibland, och sätter ibland upp farten, står för drama och dynamik. Vill snitta upp musikmassan.
   Inledande Appetite är längst, långlinjiga toner och en basfiol som plöjer väg och trummor som bankar musiken framåt. Tempot och intensiteten växer och växer. Erasure är en stilla lamentation med undertryckt passion, som bara slutar när Andersson ökar tempot. Musikerna har sagt sitt och släpper ämnet. I Reflex borrar sopransaxen envist djupare i känslorna. Titelimpron Rorschach är mer energiskt groovebaserad med en korthuggen tenorsax, trummor som är på och basen som drar framåt.
    Alla deltar i ett samtal utan tomt pladder. Lyssnar man riktigt noga finns det skärpa under den lättsamma ytan, så här saknas inte allvaret heller." - Leif Carlsson/Tidningen Kulturen

"Exakt vad ”cenlisthisk polymelodik” innebär är svårt att svara på, men för att illustrera begreppet duger det mer än väl att lyssna på debutalbumet med den svensk-danska trion Cenlistho.Grundpelaren i Cenlisthos musik är improvisation runt fragmentariska teman som vanligtvis håller sig på lågvarv. Musiken är dock hela tiden energisk, koncentrerad och tät, och förses emellanåt med rappa rytmiska figurer där Lisbeth Diers har huvudrollen. Även om tonvikten ligger på det närvarobaserade samspelet mellan alla tre musikerna är det annars Cennet Jönssons fantasifulla spel på framför allt sopransax som fångar det största intresset. Rorschach är bärare av en originalitet som tilltalar på ett alldeles speciellt sätt." - Peter Bornemar/digmusic.se

"Cennet Jönsson och Lisbeth Diers har många gånger glatt publiken med lyriskt saxofon- och basklarinettspel blandat med ett frenetiskt rytmmaskineri. Här spelar de tillsammans med basisten Thommy Andersson i nio improviserade stycken av vitt skilda slag. Mycket borrar sig ned i det undermedvetna, som de Rorschach-test som skivtiteln hänvisar till, medan annat drar iväg ut i fria rymden. Allt är hyper-koncentrerat som om de spelade direkt på varandras nervtrådar."
- Magnus Nilsson/Smålandstidningen

"Här har Cennet Jönsson på saxofoner och basklarinett förenat sig med slagverkaren Lisbeth Diers och basisten Thommy Andersson. Musiken färdas tankfullt fram, fritt och sökande. En genomgående puls eller uttalat groove förekommer sällan. Det är inte heller nödvändigt för att skapa tilltalande jazz ." - Olle Hernegren/Nya Wermlandstidningen

"De (Cenlistho) gör en konstnärlig och vacker produktion... det är intressant att följa de tre konstnärernas tankar, musikaliska samtal och samspel. Långa stunder drar sig musiken åt naturfolkens tilltal, som exempelvis traditionell afrikansk musik. Det är personligt och spännande." - Bo Levander/Jönköpingsposten

"Gruppen spelar intim improvisationsmusik: öppen, luftig, ofta vacker och helt improviserad. De groovebaseade inslagen tilltalar mig allra mest på skivan. Men det är knappast dansant groovejazz vi talar om, utan ett mera antytt och nedtonat sväng. Det är det kollektiva samspelet som är själva poängen här, inte de enskilda insatserna. Ändå drar Lisbeth Diers till sig uppmärksamheten med sitt befriade spel. långt från inrutade mönster och konventioner. Thommy Anderssons avrundade ton och lyhörda spel ger gruppen stadga." - Jörgen Östberg/Orkesterjournalen

"...denne plade indeholder musik der er komplekst med komplekst på. Du bliver ikke færdig med den foreløbig. Der er god mulighed for frie fortolkninger, der bringer lytteren rundt i frie verdener. På et nummer som Following wind introduceres man fint til det niveau som trioen arbejder på. Thommy Anderssons rolige vandrende bas, Cennet Jönssons fabulerende sopransax og Lisbeth Diers' maskingeværsalvebongo-trommer. Besættende og kryptisk musik. Rytmisk, pulserende og spontant. Rorschach-pladen er en jazzplade der kan bruges til at du bremser op, falder i og bliver besat af trioens musik."
- Niels Overgård/jazznyt.blogspot.com