Meloscope: Re: Someone Lost
Meloscope startades av Peter Danemo 2006. Denna CD är en inspelning av gruppens allra första konsert. Musiken är starkt präglad av just detta faktum. Kommunikationen är tät och intensiv med total närvaro och fokus. Detta är musik utan pekpinnar eller klara besked, framförd av en samling mogna män utan brådska.
Meloscope består av väl etablerade musiker på både den nationella och internationella jazzscenen:
Cennet Jönsson, sopran- och tenorsaxofon
Joakim Milder, tenorsaxofon
Christian Spering, bas
Peter Danemo, trummor
Ärlighet
100%»Misstag»?
33%Tålamod
99%Komposition
11%KOPACD 012169 SEK / 18 EUR
Titlar:
1. Jim 
2. Intro Deluxe
3. Re: Someone Lost
4. Traces (What’s Left)
5. Interlude
6. West Of East
7. Major Minor
8. Triplay
9. Study No 2
10. Loop Trance
11. No Reason
Inspelad live på Glenn Miller Café i
All musik komponerad av Peter Danemo utom spår 2, 4, 5, 8, 10 av Jönsson/Milder/Spering/Danemo. Cennet Jönsson spelar tenorsaxofon på spår 1 (Joakim spelar solo), och på andra halvan av spår 7.
Pressröster om "Re:Someone Lost":
"...med vidöppna öron och alla sinnen på helspänn. Resultatet blir ett reaktionssnabbt, nära samspel. Ur bägge saxofonerna kommer vackra toner som går omlott och blandas till något ännu vackrare..Danemo tar aldrig för stort utrymme men finns hela tiden med i musiken och ljudbilden, driver på och lägger till, kanske ifrågasätter? Christian Sperings bas har - som alttid! - en sådan vacker ton att instrumentet tenderar att lyftas fram ännu mer i lyssnarens öron. När de fyra musikerna i Meloscope lyckas skapa en sådan intensitet i mina hög-talare så kan man ju undra hur stämningen måste ha varit på det lilla caféet Oj!"
- Bengt Eriksson/Lira
"Här är musiken fri och äventyrlig. Man spelar med en återhållen energi som fascinerar. Improvisationerna är personliga och klichébefriade, utan lust att vare sig imponera eller behaga. Meloscope kan bli en av våra allra intressantaste och främsta improvisationsgrupper."
- Jörgen Östberg/OJ
"Den nystartade gruppen Meloscope spelar musik som får tid att andas. Saxofonisterna Cennet Jönsson och Joakim Milder spelar med återhållen intensitet. Inte minst Milder söker sig bortom tenorsaxens mönsterbildande fyllighet till ett mer avklarnat, närmast centrallyriskt uttryck, medan Jönsson gärna låter sin komprimerade kraft kulminera i frenetiska soprancrescendon. Men det sker inom ramen för den lilla gruppens intimitet, där varje baslöpning från Christian Spering och varje rytmiskt inpass från trummisen Peter Danemo, som skrivit musiken, ger riktning och stadga, en grund för ett förtätat meningsutbyte och en stram intensitet.
- Magnus Eriksson /Svenska Dagbladet
"Saxofonisterna Milder och Jönsson, den senare spelar mest sopransax, har hittat ett verkligt fint sätt att samspela. Det är inte fråga om några långa 128-takters solon utan vackra, lyriska, svängiga eller rent av provokativa slingor – med eller mot varann. Christian Spering har något av en huvudroll i gruppen; det mesta kretsar kring hans enormt fina basspel och hans spel med stråke i ”Major Minor” är helt enkelt mästerligt. Peter Danemo håller sig diskret i bakgrunden med sina smakfulla kompfigurer men bjuder bland annat på en suverän introduktion till ”Traces”."
- Henry Lövbom/Västerbottens Folkblad
"Skivan är en liveinspelning från deras första konsert, vilket ytterligare framhäver den täta kommunikationen som krävs i en mindre sättning. På alla låtar utom två spelar Jönsson sopran- och Milder tenorsax. De har en tydlig uppdelning, med stor dynamik och full av intressanta kontrastämmor. Samtidigt är det rätt ruffig jazz, baserad på improvisation snarare än tillrättalagt finlir. Inte minst rytmsektionen med Danemo och Spering tar för sig ordentligt, även om de också spelar mycket lyhört i förhållande till blåsarna. Kul med ett så pass rutinerat, nytt band.
- Johannes Cornell/DN
"Kommunikationen är på topp när Joakim Milders personliga, sökande tenorsax möter Cennet Jönssons hetsiga, kvidande sopran.
Danemos sex låtar attackeras nästan lika fritt som de fem improviserade styckena, men har en stadga som gör att ”No reason” blir en spännande dialog..." - Martin Erlandsson/Hallands Nyheter
"
- Katarina Josephsson/www.trotsallt.se
"I musiken finns ett sökande som på ett sympatiskt sätt leder musiken i olika riktningar, in i intensiva passager men också i melodiska samspel. ”Intro Deluxe” är ett bra exempel på det förra och ett av skivans starkaste spår. En bit in i den mjuka inledningen kommer Jönsson loss ordentligt på sopransaxen, han trycker fram de snabba tonföljderna med stor övertygelse och får med sig Danemos och Sperings fritt hållna komp i den ökande intensiteten. När Milder ansluter med tenorsaxen blir kraften tryckande. Överlag är Cennet Jönssons sopranspel bra; han prövar olika fraser, varierar, är ihärdig och hittar många gånger helt rätt i sitt spel. Joakim Milder är mer behärskad även om solot i ”Triplay” både hackar och river sig fram i sin yvighet. De flesta solon av Milder är dock mer melodiska, även om det finns flera undantag. Milder är duktig på att hitta melodier att haka fast vid i sina solon.."
- Magnus Olsson/www.soundofmusic.nu
"Här handlar det om ett möte mellan fyra av våra tyngre jazzmusiker, förankrade i en fri jazz med drag av såväl Coltrane som Mingus. Trumslagaren Peter Danemo står för samtliga kompositioner. Cennet Jönsson och Joakim Milder konverserar med sina saxofoner och Christian Spering understödjer med sitt pregnanta basspel. .. inspelningen har en närhet och samspelet en nerv som
räcker för att göra detta till en stor lyssnarupplevelse."
- Bo Levander/Jönköpingsposten
|
"Samspillet mellem alle musikerne er yderst overbevisende og utrolig intenst. Spering og Danemo ligger diskret i baggrunden, dog uden at man på noget tidspunkt er i tvivl om at de er der, udgørende den perfekte og fuldendte rytmesektion for de to saxofonister Milder og Jönsson der fremstår som en solid enhed, hvad enten det er i med- eller modspil. "Samspillet mellem de fire musikere er intenst, hvor Christian Sperings bas binder musikken sammen, de to saxofonister spiller hele tiden op mod og med hinanden og Danemo farver det hele med det nærmest lyriske trommespil." - Niels Overgård/jazznyt.blogspot.com |
