Fredrik Ljungkvist/Mattias Hjorth: Past in Present

Ända sedan uppväxtåren i Lidköping har Fredrik Ljungkvist och Mattias Hjorth spelat tillsammans i olika konstellationer såväl under som efter sin utbildningstid. Den senaste, och mest långlivade, är deras duo som existerat sedan slutet av 90-talet och deras konserter har mött såväl publikens som musikkritikers uppskattning genom åren. Nu debuterar duon äntligen i skivformatet.

Debutskivan ”Past in Present”, som består genomgående av originalkompositioner, är intuitiv, improviserad, utforskande och lyhörd. Den sjuder av intensitet och samspel. Inspelningen gjordes i studio inför publik – en utmaning som har skapat extra laddning och täthet i musiken. Det engelska ordet "play" har två svenska översättningar - leka och spela. Fredrik och Mattias skapar musik som rimmar med båda dessa betydelser och bjuder på virtuost spel i ett lekfullt musikaliskt möte.

"Past in Present" är vad den heter - musik som flödar i nuet och samtidigt är ett resultat av många års arbete att tillsammans utforma och skapa musik som utgår från musikerna som spelar den.

Fredrik Ljungkvist - klarinett, saxofon

Mattias Hjorth - kontrabas

Spelglädje

100%

Öron

100%

Impro

85%

Trummor

KOPACD 048169 SEK / 18 EUR

Titlar:

1	Presley Left Town
2	Augusti
3	Skissen
4	Be Wafted
5	X2000
6	Börje
7	Tulik
8	Svante

1,3,7 och 8 av Mattias Hjorth. 2,4,5 och 6 av Fredrik Ljungkvist.

Inspelad live inför publik i Gula Studion, Malmö, 19-20 september 2014. Inspelningstekniker: David Carlsson. Mixad av Mattias Hjorth och David Carlsson. Digitalt mastrad av Andreas Andersson. Producerad av Mattias Hjorth och Fredrik Ljungkvist.

Pressröster:

"Saxofonisten/klarinettisten Fredrik Ljungkvist och kontrabasisten Mattias Hjorth spelade ihop redan under uppväxten och har haft en duo ihop sedan slutet av 1990-talet. Den här första skivan de gör tillsammans är alltså rena antitesen till snabba boliner. Samspelet är förstås spontant och i den meningen omedelbart. Men det vilar på en kännedom om varandra som inget annat riktigt kan ersätta. Det hörs i form av ett slags stadga och en konsekvens i det som liksom inte behöver sägas men som ändå finns där.

Ett stort mått instrumentalistisk skicklighet förkortar ytterligare avståndet mellan tanke och musikalisk gestaltning, samtidigt som också själva låtarna – fyra original per skalle – känns som skrivna direkt från den ene musikern till den andre."
- Johannes Cornell/DN

"...Past in Present är intim, en duoskiva, där saxofonisten/klarinettisten (Fredrik Ljungkvist) briljerar med melodiska improvisationer. Inspelat inför publik med basisten Mattias Hjorth som enda medmusikant...Låtarna startar ofta i svensk jazzmelankoli och flyger iväg åt olika håll. Övertygande samspel, med Ljungkvists känsliga spel i centrum." - PM Jönsson/GP 4 fyrar (av 5)

".. Samspelet och samförståndet är nära nog telepatiskt. Och båda har ett ut präglat melodisinne... Inga onödiga toner, total instrument kontroll och lagom mycket leklust.

På ”Past in Present”, som är duons första skivutgåva men förmodligen inte den sista, har herrar Ljungkvist och Hjorth delat broderligt på kompositörskapet, fyra låtar var. Speciellt inledande ”Presley Left Town” är en pärla, en skön melodi som nästan skriker efter en text. Fredriks betydligt friare ”X2000” är en annan höjdpunkt på skivan.

Musiken på ”Past in Present” är varsam, melodisk, eftertänksam, lättillgänglig och avspänd, lite lagom fri och ibland lite smårolig. Det ska bli intressant att höra den live!"
- Jan Olsson/digjazz

"Tenorsax. Det börjar bra. En skön ton. En känsla. En stämning. Fredrik Ljungkvist kan sin sax, vet dess möjligheter. Mathias Hjorth kommer in. Kontrabasen ljuder. Rytmiskt. Två musiker. Två instrument. Det räcker. Långt...Ett möte mellan saxofon och kontrabas och två musiker som känner varandra. Det är ett samspel, det är ett innovativt och lyhört spel, men samtidigt också lekfullt och kontrastrikt. Det är musiker som vet vad de kan, men som låter bli att spela ut allt för att inte gå till överdrift. Istället gör de det enkelt och låter tystnaden komma in som en tredje medlem i gruppen."
- Lennart Götesson/Dalademokraten

".. sökande och stämningsladdad musik, gärna försiktigt tassande i lyhört meningsutbyte. Men då och då bryter några orena toner igenom från Ljungkvists sax som för att bryta de sköra stämningarna och ge en ny grund och riktning för den ömsesidiga improvisationen. Vi möter också två jämbördiga samtalspartner. Hjorths bas har ingen underordnad eller ensidigt stödjande uppgift. De två instrumenten blir röster som möts i ett tätt, lekfullt och idérikt samspel där ingenting är givet. Musiken skapas i ögonblicket, och dess figurationer är avspända men också intensivt förtätade – och utlämnade åt nästa idé. Inget är givet, och det enda beständiga i musiken är det förutsättningslösa sökandet." - Magnus Eriksson/Lira

"...Resultatet är inte helt oväntat både helgjutet och välmoget, men innehåller samtidigt massor av de improvisatoriska överraskningar som bara en lyhört samspelt konstellation som denna kan leverera. Musiken är – som antyds av titeln (Past in Present) – tidlös inom jazzens ramar... Tillsammans tar de avstamp i sitt förflutna och kastar sig rakt in i både nuet och framtiden." Claes Olson/SIMBA

"... Klarinettspelet i Börje av Fredrik Ljungkvist är närmast överjordiskt vackert trots den jordnära konkreta titeln – eller jordiskt vacker kan man väl säga. Tulik svänger milt men bestämt. Liksom i inledande Presley Left Town har Mattias Hjorths låtar en direktare melodikänsla. Ljungkvists Be Wafted (som betyder att bäras av vinden, ett vingslag eller dylikt) drar iväg i full fart....ett avspänt och vänligt möte, där samtalstonen är lågmäld och intrikat, koncentrerad och lustfylld."
- Leif Carlsson/Tidningen Kulturen

"...Innspillingen «Past in Present» er, så vidt jeg vet, deres første duoplate sammen, og etter å ha hørt gjennom den et uttall ganger, vil jeg påstå at det sannelig var på tide. Vi får åtte komposisjoner, gjort av de to hver for seg. Dette satte de sammen til en strålende duoplate i Gula Studion i Malmø den 19. og 20. september i fjor.

Det åpner med den fine, folkemusikkaktige «Presley Left Town» av Hjorth, hvor begge får presentert seg på en skikkelig måte. Deretter følger Ljungkvists «Augusti», og for den som kjenner Ljungkvists komposisjoner for Atomic, så vil denne låta komme som en overraskelse. Det er en helt nedpå ballade, hvor Ljungkvist spiller mer lyrisk enn vi kan huske å ha hørt han tidligere.Og slik fortsetter det. Noen låter av Hjorth, noen av Ljungkvist, og hele veien henger låtene sammen, som var det bare en komponist.

Ljungkvist veksler mellom tenorsaksofon og klarinett, og ved siden av Per Texas Johansson, er han vel den beste utøveren på klarinett innenfor moderne jazz, i alle fall i Skandinavia. I «Skissen» får vi gode eksempler på akkurat det.

Mattias Hjorth er en bassist som ikke stikker seg fram med altfor mange briljeringer, noe som passer perfekt i denne sammenhengen. Jeg får litt følelsen av Charlie Haden på noen av hans sene duoplater når jeg hører Hjorth her. Han har en nydelig tone i bassen, og sammen med Ljungkvists tenorsaksofon og klarinett, fungerer det som hånd i hanske. Det er tydelig at disse to musikerne kjenner hverandre godt, andre ganger «tar de mer løs» som på fjerdeesporet «Be Wafted» av Ljungkvist. Og hele veien er det en kammermusikalsk fryd for øret.

En duo med saksofon/klarinett og bass, burde ikke være så vanskelig å få på en omfattende klubbturné i Norden. Det bør noen snarest gjøre noe med, for dette er noe man bare skal høre på klubb!" - Jan Granlie/Salt- peanuts.eu