Mats Ingvarsson: Hope
Mats Ingvarsson är en basist som skaffat sig överblick över musiken från positionen bredvid trummorna i många och vitt skilda sammanhang. Här har han samlat en elektrisk super-kvartett för att ingjuta lite hopp. Hans djupa rötter i soul- och funk-världen såväl som kärlek till akustisk jazz har fått honom att plocka ihop originalkompositioner och göra några covers till sina egna för att skapa ett eklektiskt album. Blåsare gästar och Mats sjunger även några spår när inte kvartetten glänser ensam.
Bas, sång och percussion: Mats Ingvarsson
Gitarr: Magnus Lindeberg
Rhodes och piano: Maggi Olin
Trummor: Daniel Fredriksson
Tenorsax: Karl-Martin Almqvist
Trumpet: Claus Højensgård Andersen
Tenorsax på Flesh and Bones: Christoffer Wallin
Wah-wah
90%Elektrisk jazz
50%Rädsla
0%Swing
5%KOPACD 044169 SEK / 18 EUR
Titlar:
1. Afrotoo (M Ingvarsson)
2. Take Cover (M Ingvarsson)
3. I just want to make love to you (W Dixon)
4. Flesh and bones (M Ingvarsson)
5. In my dreams (M Ingvarsson)
6. Loser (Beck Hansen & K Stephenson)
7. Blues for CM (D Holland)
8. Snorkeling (M Ingvarsson)
9. When did you leave heaven (R A Whiting/W Bullock)
Inspelad av Christoffer Wallin på LIV produktion, Malmö, assisterad av Ola Hedén. Kompletterande inspelningar, editering och mixning av Mats Ingvarsson i Bonegoat Studio, Malmö. Mastrad av David Carlsson i Chateau Burlesque, Malmö. Producerad av Mats Ingvarsson.
Pressröster:
"Mannen från Malmö är känd som en fenomenal lagspelare på elbas och kontra, med en lång rad band och artister som Damn!/Timbuktu, A bossa eletrica, Almaz Yebio, Soul Quality Quartet och Sofi Hellborg Gang. Turnén med världsartisten Geri Allen är en extra buskig fjäder i baskern. Olika stilar, olika sväng. Men vad spelar Mats Ingvarsson när han väljer helt själv?
Nya albumet Mats Ingvarsson's Hope, det första med hans namn överst på omslaget, ger svaret: soulig funkjazz och r 'n b, ibland med blås. Inspirationen kommer bland annat från Hancocks Headhunters och den sene Miles Davis, och det fräcka med "Hope" är friktionen mellan professionalismen och fransarna i kanten. Visst lirar alla utmärkt, men bandet är inte ute efter något slickat, välpolerat, utan den omtalade känslan. Här finns puls, nerv och små stygga bluesiga halvtonsdragningar, inte minst i Maggi Olins listigt smygande elpiano.
Den djärve wahwah-älskande gitarristen Magnus Lindebergs bett och formuleringskonst gör mycket för att lyfta det hela. Ledaren själv ser till att odla groovet, bredvid Daniel Fredrikssons trummor, och tar för sig då och då. Ingvarsson skriver attraktiva låtar och visar sig dessutom kunna sjunga soul - inte superprofilerat eller med stora gester, men njutbart och funktionellt. Att han själv sköter sången är en extra poäng." - Alexander Agrell/Sydsvenskan
"När jag först hör Mats Ingvarssons grymma produktion av debutalbumet Hope känns det som denna Soulfunkjazz är något jag hört innan...Den i sammanhanget lågmälda Blues for CM domineras av Maggi Olin på rhodes, Lindebergs feta gitarr...Titeln på detta spår ger även en hint om den nypa blues som på sina håll kryddar skivan.
På den något långsammare Snorkeling får både saxofonisten Karl-Martin Almqvist och trumpetaren Claus Højensgård Andersen gott om tid att briljera, hela tiden tätt följda av Daniel Fredrikssons trummor.
Den välmeriterade Ingvarsson stannar inte här. Nä, han kör även lite perkussion här och var samt sjunger med behaglig stämma på bland annat In my dreams, som tillsammans med bland annat Olins följsamma piano får mig att just drömma mig bort …
Skulle jag börja räkna upp fler referenser skulle många hamna runt 1980-talet, från Weather Report till Mezzoforte skulle man kunna säga. Uppskattar du soulfunkjazzen från den eran blir du inte besviken av Mats Ingvarsson’s Hope."
- Lennart Olausson/Lira
"...Intressanta titlar, funkgungande Loser där Maggi Olins keyboard bildar par med Magnus Lindbergs gitarr i bra solospel. Läckert bluesfyllda Just to make love to you, har Ingvarsson i själfull sång och bra basspel. Så finns här Claus Höjengård trumpet samt Karl-Martin Almqvist tenorsax med bra solospel i några titlar och Daniel Fredrikssons nyansrika trummor..." - Thord Ehnberg - Hudiksvalls tidning/Ljusnan/Ljusdalsposten/Söderhamnskuriren
"Det er på mange måder en meget sympatisk plade som den svenske bassist Mats Ingvarsson har lavet. Lige fra første nummers slæbende funk, der sender mig direkte tilbage til den 70’er funk som jeg elsker så meget. Sådan fortsætter det på en plade der lever og ånder for groovy og udadvendt jazzbaseret funk med bassen i centrum. Musikkens gode stemning forplanter sig dovent i luften omkring mig, når jeg hører pladen. Pladen byder også på et soulballader med sang og en sjat hardbopjazz. Det fungerer dog allerbedst på numrene, hvor Rhodes-pianoet - spillet af Maggi Olin - er forvrænget, guitaren - spillet af Magnus Lindeberg - får lidt wah wah. Lilletrommeslagene er skarpe. Bassen bobler buldrende og vellystigt afsted. Stilsikkert, autentisk og meget velfungerende.
- Niels Overgård/Jazznyt