Press 2011
Mejeriet, Lund 8/10:
Fet brunchkonsert på Mejeriet. "Vemodigt, ibland tungt men samtidigt tidvis lekfullt, bjuder Danemo et co på idel eget material.. En anda av impressionism vilar över föreställningen, som om det vore viktigare att förmedla en andaktsfull stämning i stället för att bjuda på lättköpta melodislingor. Jag upplever konserten som en dialog mellan jämbördiga musikanter - den tillfällige solisten dominerar aldrig, alla deltar i på lika vilkor det improvisatoriska skeendet. Tvära och oväntade kast i melodi och harmoni kan sätta lyssnarnas tålamod på prov, men man låter sig suggereras av just denna mystik, och vi lockas att följa med in i den unika tonvärlden och undrar – vad skall komma härnäst...Originals som Hidden inside, Flyktringen och Jazzjazz fångar lyssnarnas öron."
- Per Wikén/OJ.com
Lunds Domkyrka 10/10:
"En unik sångkonsert. En nästan osannolik konsert en måndag i Lund: sångerskorna Lena Willemark, Almaz Yebio och Linda Pettersson Bratt på samma scen som den vokalakrobatistiska engelsmannen Cleveland Watkiss och en vass svensk-dansk jazzgrupp med Cennet Jönsson som primus motor. Domkyrkoorganisten Tomas Willstedt kom dessutom in mot slutet och levererade en av sina hörselgångsutvidgande sköna improvisationer.
Och det blev en underbar konsert, med musik som knappast har upplevts tidigare och som jag undrar om någon får uppleva live igen. Huvuddelen var en femdelad svit av den brittiske amerikanen Scott Stroman, trombonist som framgångsrikt satsar på sången. Stromans omväxlande flerstämmiga och unisona vokaljazz klingade lite förenklat som en modernare och djärvare variant av det Gals & Pals en gång sysslade med. Ljus, luftig och optimistisk musik.
Men röstimprovisationerna från de fem mycket olika sångarna blev snart huvudsaken - actionfyllda nervknutar inom Stromans trygga musikram. Lena Willemark lyfte först allting tre steg med ryggradsisande skön solokulning, spetsad med känsloutrop, rena chockeffekter. Den lyhörda klangkonstnären Lisbeth Diers vid slagverket blandade sig i och så växte hela gruppen fram i en jämn puls medan Willemark bröt jazzklangerna med folkmusikalisk improvisation. Sedan duettade Yebio och Pettersson Bratt, en flödande, gungande a capella-ström med både koralklang och afrikanska ekon i. Ytterst fräckt. Cennet Jönsson tog ett solo som var bland det mest rika och häpnadsväckande jag hört från honom, kanske inspirerad av kulningen började Jönsson nästan tala i tungor på sopransaxen. Och Stroman gled in i ett slags indiansång. En pust av barockmusik drog genom salen.
Domkyrkans akustik gjorde det svårt att urskilja vem som sjöng vad när hela gruppen var igång. Men den extra rymd och atmosfär som musiken vann tack vare lokalen var värd betydligt mera."
- Alexander Agrell/Sydsvenskan