The Opposite
The Opposite bildades på initiativ av Loïc Dequidt och Peter Nilsson i en ambition att utveckla improvisation och samspel genom en kollektiv approach. Gruppens musik baseras på rytmiska koncept, inspirerade av bl.a. indisk, afrikansk och kubansk musik. Sättningen och öppenheten i musiken gör att det finns ett stort register i gruppen, både klangligt, dynamiskt och rytmiskt. Gruppen gjorde sin debutkonsert 3 oktober på Palladium i Malmö under KOPAfestival 2008.
Bild © Adam Haglund
The Opposite består av:
Marcelo Gabard Pazos – sax
Samuel Hällkvist – gitarr
Loïc Dequidt – piano
David Carlsson – elbas
Peter Nilsson – trummor
Anders Vestergård – percussion
The Opposites nya live-CD "In Action" inspelad under en Sverige-turné finns ute nu!
I samband med KOPAfestival 2009 släppte gruppen sin debutskiva "Intertwined". De vann också priset i kategorin jazz för just den skivan på Manifestgalan på Nalen i Stockholm den 29 januari 2010. Manifestpriset är Sveriges oberoende skivbolags musikpris.
Juryns motivering: "Årets vinnare får priset för att de med oräddhet och kompromisslös inställning lyckas förena skir luftighet med rytmisk komplexitet i sin ösigt sökande jazzmusik, lika gedigen och oförutsägbar i sin kollektiva grund som i de enskilda, bländande soloinsatserna."
Kolla också in By No Means!, The Opposite och en dokumentär med The Opposite på YouTube!
The Opposite finns också på Myspace och Facebook.
Pressröster om The Opposite:
Konserthuset, Kristianstad 25/11, 2011
"Det ligger många goda, nya tankar och stark musikalisk vilja bakom den kreativa, rikhaltiga musik som presenteras av The Opposite.
Den är vacker, spännande, ösig och suggestiv, ömsom tät och komplex, ömsom luftigt enkel. Där finns både det meditativa och det intensivt taggiga. Konserten präglas av lika delar strävan och motsträvighet, sökande och stökande. Där finns fast fokus på kompositoriska strukturer men också lekfull humor, som kan få vara både barnslig och bisarr.
Förhållningssättet är genomgående kollektivt, med utrymme för både det strama och det tillåtande. Rytm och klangfärg är dominerande verkningsmedel. Melodierna är ofta fragmentariska, harmoniken står sällan i centrum.
Pianisten Loïc Dequidt och gitarristen Samuel Hällkvist står för kompositionerna. Formmässigt är musiken genomarbetad, ställvis närmast systematisk. I Dequidts ”I said haha” avlöser olika instrumentkombinationer varandra: Gabard Pazos saxsolo över David Carlssons spänstiga elbaskomp följs av Hällkvists gitarrsolo, Anders Vestergårds percussionsolo över gitarr-bas-ostinato följs av Peter Nilssons trumsolo. En generös uppvisning i virtuositet och lyhördhet. Balansgången mellan form och frihet får många vackra exempel. Gruppens allvar inför uppgiften att göra strukturerna rättvisa är tydligt i ”Gods and goods”. Samtidigt rör sig Hällkvist som solist fullkomligt fritt, rörligt, uttrycksfullt över underlaget. Bas och gitarr spelar suggestiva, hypnotiska mönster under det stillsamt prövande saxsolot i ”Absolut Chablis”. Dequidts Rhodes-solo spänner från det lågmält lyriska till makalös virtuos frenesi.
I bandets gemensamma avslutning stiger intensiteten till klimax. Allt detta uträttas i 13/8-takt, med tight sväng, som den självfallnaste sak i världen.
Influenserna kommer från rytmiskt komplexa musiktraditioner, både kubanska, indiska och afrikanska. Hällkvists ”Switch foot Pogo” har ett intensivt tema där det faktiskt är rytmiskt ganska knöligt att byta fot på rätt ställe.Och så många polyrytmiska mönster man kan lägga i lager på lager över en sjutakt i ”The Opposite”! "
Swedish Jazz Celebration, Luleå, mars 2011:
"Musiken vi får höra är skriven av Dequidt och Hällqvist och den rör sig tematiskt genom rytmiska, komplexa koncept. Här finns gott om minimalistiska fraseringar med små skiftningar i rytmik och klangbild, vilket skapar en något meditativ känsla av närvaro. Gruppen besitter ett brett uttrycksregister. Man hittar influenser från nutida artrock och konstmusik men även progressiv jazzrock i stil med brittiska 70-talsgrupper som Matching Mole och Soft Machine. Robert Wyatt från det sistnämnda bandet förs till tankarna när jag hör The Opposite på den lilla scenen i Konsthallen. Man finner även en liten folkloristisk ton från världens olika kontinenter i musiken.
Hällqvist spelar nästan bakvänt och introvert – lite avigt om man så vill – men just det är hans signum. Man vet aldrig vart man färdas i hans klangrika improvisationer med de tunga riffen som han levererar på sin högt mickade elgitarr. Saxofonisten Marcelo Gabard Pazos och pianisten Dequidt bjuder på bländande soloinsatser. Denna sökande, genrelösa, gränstänjande musik är på ett behagligt sätt rikt nyanserad och oförutsägbar i all sin skörhet." - Patrik Sandberg/Orkesterjournalen
