Tolvan Big Band
Tolvans nya CD Effortlessly- music by Helge Albin finns ute nu!
På Mejeriet i Lund 9 oktober, under KOPAfestival 2010, presenterade Tolvan Big Band under ledning av Helge Albin en nyskriven svit av saxofonisten Cennet Jönsson. Åttasatsiga Tarantula Suite- som finns utgiven på Kopasetic- sträcker sig från det minimalistiskt mystiska till afrobalkansväng i 23 åttondelar.
”…ett fullständigt makalöst stycke musik … fullt av färgsprakande överraskningar och häftiga vändningar, men roligt, lekfullt och mycket vackert mellan varven”– så skrev Skånska Dagbladets recensent Jan Olsson om Tarantula Suite efter premiären på Victoriatetern i Malmö i april 2009.
Tolvan Big Band har samarbetat med storheter som Dizzie Gillespie, Michael Brecker, Dave Liebman och Palle Mikkelborg och turnerat i Australien, Argentina, Chile, Uruguay, England, Tyskland, Frankrike, Belgien, Schweiz, Polen, Estland, Lettland, Litauen och Norden.
Saxofoner och träblås: Helge Albin, Ulf Holmström, Inge Petersson, Cennet Jönsson, Bernt Sjunnesson
Trumpeter: Anders Gustafsson, Christer Gustafsson, Roy Wall, Fredrik Davidsson, Gerard Presencer
Tromboner: Vincent Nilsson, Olle Tull, Ola Åkerman, Ola Nordqvist
Bastrombon & Tuba: Björn Hängsel
Piano: Jørgen Emborg
Bas: Patrik Albin
Trummor: Lennart Gruvstedt
Tolvan BB på webben www.myspace.com/tolvanbigband
Pressröster om Tolvan Big Band:
Tolvan BB Palladium i Malmö 20/9 2013.
"Superlativer har en tendens att likt nyvärmda popcorn eskalera osorterat när det gäller Tolvans sparsamma konserter. Ett lysande exempel var deras releasekonsert för senaste cd:n "Effortlessly" på ett fullsatt Palladium inför en som ledaren Helge Albin berömde vara en "kunnig och uppskattande publik".
Huvudparten av konserten upptog Albins profilerade nyskrivna originalnummer som ingår i cd:n. Med rivstart av "Get up" gav det en klangbild som bara de allra främsta storbanden i Europa idag mäktar... stingande brass, luftiga synkoper och raffinerade taktarter... Här bjöds både på tradition och nytänkande i gemensam enklav, och just titelnumret gav generösa ramar för den engelske världstrumpetaren Gerard Presencer. En virtuos av sällan hört slag som även visade upp sina instrumentella muskler i första numret ihop med den alltid säkre, trygge auktoriteten Helge Albin på spelglad altsax.
Men hela den färgrika paletten av överdådiga nyanseringar, fysiskt kännbar dynamik och lysande kollektiv framtoning återfanns i alla sektioner. Den här konserten som utan blygsamhet armbågar sig in på listan över Tolvans absolut bästa (liksom plattan) gav även generösa ytor för att visa upp många hörvärda solister som växer med uppgiften. Till exempel Ulf Homström, alt, Inge Petersson, tenor, danske Jörgen Emborg vars lyriska utsvävningar på piano i den emotionellt berörande "Con Brio" var lysande.
Trotjänaren saxofonisten Cennet Jönsson är tillika en ypperlig kompostör och fick inte bara mina nackhår att resa sig i sitt intensiva utspel på sopransax i den meditativa "Stillness in motion".
En annan hörvärd solist är veteranen Vincent Nilsson som briljerade med plungertrombone i Albins "Blues in minor", som egentligen inte alls var en blues. "Ni kan ju räkna takterna så förstår ni", skämtade Albin som beredde plats för en annan häftigt påträngande svängig kroppsupplevelse - "Short cuts" som gav sfärer av en bakvänd "Milestones". Där (och under hela konserten) förbluffades man över en annan trotjänare, trumslagaren Lennart Gruvstedts sekundsnabba inprickningar och kompletta spel i världsklass.
Någon knorrade dock över att man i alla fall kunde spela ett standardnummer. Med en så välfylld bok av personliga spännande, rytmiskt som harmoniskt kluriga och överdådigt nyanserade kompositioner som Helge Albins (och även benägen motiverad bidragare som Cennet Jönsson) så ärTolvan för att citera den danska frasen "sig selv nok".
Den här upplevelsen ristar man gärna in i minnesbarken. Mycket vill ha mera och man ser med iver fram emot nästa Tolvankonsert med många nya av Albin-originals." - Christer Nilsson/Orkesterjournalen.com
Tolvan Big Band på Palladium i Växjö 4/4, 2012
"Det har sagts många gånger förr, men det förtjänar att sägas om igen: Tolvan Big Band är ett band i världsklass. Inte bara för att det består av arton ypperliga musiker, utan också för att det som få band, på ett sant holistiskt vis, är betydligt större än enbart summan av sina beståndsdelar.
Kännetecknet är kraftiga klanger av sällsynt intensitet och komplexitet som varvas med rent brutal råstyrka i ena sekunden och skira Gil Evans-inspirerade nyanser i nästa, i en blandning som är helt unik tolvansk.
Samtidigt ges också de små formaten utrymme i allt det storslagna. Som exempelvis när piano, bas och trummor går över att bli en hårdsvängande traditionell jazztrio i ett parti av ett större arrangemang, eller när Cennet Jönsson ges utrymme att fylla salongen med Sveriges mest känslofyllda sopransaxofonspel i ensamt majestät.
Musiken som framfördes på Palladium var i vanlig ordning komponerad av bandledaren Helge Albin och saxofonisten Cennet Jönsson.
Bland annat spelade man några partier från Jönssons magnifika Tarantula Suite, som de framförde i sin helhet sist de gästade Växjö. Och det var i högsta grad ett kärt återhörande, likväl som tolvanklassikern A Walk in the Centerpoint." - Urban Nilsson/Smålandsposten
Tolvan BB på Palladium i Malmö 28/3, 2012
"Då ett av Europas främsta storband, Malmöbaserade Tolvan under ledning av Helge Albin, gör en konsert är det av allra yttersta attraktionskraft. Detta på grund av att man ytterst sparsamt ger några konserter utan mera inriktar sig på cd-släpp av nya alster. Till exempel saxofonisten Cennet Jönssons Tarantula Suite (som inspelades förra året) och vilken nu låg till grund för bandets smått fabulösa konsert på Palladium i Malmö.
Tolvan botaniserade med stor speliver och inspiration i fyra olika satser ur Tarantula Suite (Forza, Potenza, Pazienza och Silenzio) vilka gav ett brett spektrum av Jönssons kompositörsskap. Förträffligt orkestrerad sin helhet men som även kan ryckas loss i kontrastbrytande spännande satser. Kulminerande i en mäktig upplevelse som aldrig spricker i kanterna. Både fingertoppskänsligt nyanserad i mjuka legatoslingor och att i brytpunkter storma vilt i i uppskruvade tonarter. Där groovet elastiskt hålls synkoperade och rullande i sin komplexa utformning när allting föll på plats.
Tolvan är dessutom ett storband där nästan alla kan ta en solistplats. I sviten blommade speciellt upphovsmannen Jönsson på sopran, liksom den alltid lika utlevelserike tenoristen Mattias Carlsson, flyhänte danske pianisten Jörgen Emborg, Ulf Holmström på alt och den ständigt närvarande Tolvan-veteranen Lennart Gruvstedt - en ytterst effektiv trummis med gott öra för vad som händer omkring honom.
Till konserten bidrog Albin med egna nya kompositioner som en blues i B, A walk in the centerpoint, där han på altsax briljerade förutsättningsbart med skärpa, fin koordination och emotionellt engagemang. Han såg även till att tillägna Cennet Jönsson ett eget solonummer, Stillness in motion, sensibelt utfört med berörande intensitet.
Men den absolut största överraskningen svarade den engelske trumpetaren Gerard Presencer för. Vanligtvis spelar han i Danska radions storband, liksom även en annan medverkande Tolvan-veteran - trombonisten Vincent Nilsson. Med några få grams tryck mot läpparna skapade han ett trumpetsound med ett sting likt en geting. Därtill förvaltande de finaste trumpetraditionerna, lugn och trygg centrerad mitt i musiken där han skapade stordåd även på flügelhorn. Speciellt verifierat i Albins suggestiva Effortlessly.
Även en annan Tolvan-veteran - trumpetaren Fredrik Davidsson fick visa sig på styva linan (liksom den aldrig svikande Vincent Nilsson med häftig plunger-trombone) i Albins Find your way out, vilket ingen hade en tanke på.
Det blev förstås ännu en intelligent uppfinningsrik och pådrivande "showstopper" från Albin som extranummer - Code Red. Där skulle bara en skyltdocka kunnat sitta oberörd när detta storband lät den jazziga spelmansandan få inta en framskjuten position i både tryck och sväng."
- Christer Nilsson/Orkesterjournalen.com
Tolvan BB på Palladium i Växjö 17/11, 2010:
"I en klass för sig. Det är inte utan anledning som Malmöbaserade Tolvan Big Band har fått beröm av giganter som Dizzy Gillespie, Michael Brecker och Dave Liebman. I Sverige är de i en klass helt för sig själva, och även mätt mot de bästa Europeiska och Amerikanska storband står de sig mer än väl.
Motorn i bandet är saxofonisten och arrangören Helge Albin, som vid det här laget har lett bandet i drygt trettio år. På onsdagens konsert på Palladium fick dock Albins musik stå tillbaka för bandets kraftkälla nr. 2, saxofonisten och kompositören Cennet Jönsson. Det var nämligen han som hade skrivit den svit i åtta satser som stod på programmet.
Den tredje satsen Misterioso gick i ett helt annat känsloläge än de övriga styckena. Det hela började med Cennet Jönsson på lätt dissonant sopransax, kompad av ett sprött piano. Efter ett tag slank trummor och bas in och det hela tog fastare former. På det smögs det nästan obemärkt in en altflöjt, följd av fler och fler blåsklanger som lades på varandra till det spröda hade vuxit till ett kraftfullt fullblås med öppna spjäll som drog fram och tillbaka över en bas som pumpade stadigt på bara två toner i en fast markerad rytm. Ett stycke musik som var inget annat än helt magnifikt.
Minst lika bra var också den avslutande satsen Speranza. Ett stycke som gick mer i linje med kvällens övriga tunga uptempolåtar, och som slutade i ett formidabelt crescendo med Cennet Jönsson som en sopransaxofonens Jimi Hendrix. Ett slut som verkligen ingav hopp om allt möjligt gott, även i det dystraste novembermörker. Precis så som titeln angav."
- Magnus Nilsson/Smålandsposten
Tolvan BB i Mediteket på Sturegymnasiet i Halmstad den 8/12, 2010:
"Det skånska 18-mannabandet är ett vältrimmat, organiskt tåg där kompet skyfflar in kol, medan konduktörerna turas om berätta spännande historier för passagerarna. De moderna afro/latin/fusion-rytmerna i Tarantula Suite känns igen från Cennet Jönssons låtar på skivan Code Red, men kompositionerna är komplexare och innehåller allt från organiserad frijazzcirkus i Confusione till folkton med basklarinetter, flöjter och sordinerat bleckblås i Silenzio.
I Misterioso byggs rena skräckfilmsstämningen upp, med en demoniskt känslofull Jönsson som låter sopransaxtonen splittras på ett fulsnyggt, raspigt sätt samtidigt som han omväxlande balanserar på tå eller kryper ihop.
I femte delen finns svitens enda parti med en traditionellt svängig walkin’-bas. Den 38-årige britten(Gerard Presencer) bjuder på ett snabbt och starkt tonflöde, men är mer dynamisk på flygelhornet i Potenza där utflykterna i det höga registret påminner om Kenny Wheeler. Presencer matchas fint av Halmstadbon Fredrik Davidsson, som har bra tryck i den häftiga Luce – som byter från den ena udda taktarten till den andra, tills man tycker att sjutakt är normalt. Melodislingor vävs ihop på ett intrikat sätt och innan man hör att sektionerna skickar frågor och svar till varandra låter det nästan som om de spelar olika låtar.
Ola Åkermans boppiga trombonsolo till ett minimalistiskt, percussivt komp blir en kontrast till Vincent Nilssons glissandon i Pazienza. Cennet Jönsson kastar sig från jojk och barnramsefraser till kvittrande flageoletter och fräsande frijazzutbrott.
I en imponerande helhet var sopransaxen kvällens solistbehållning ihop med Lennart Gruvstedts otroliga trumspel, både som motor i ensemblen och när han byggde upp solot i Forza från försiktigt cymbalkomp till dundrande pukor." - Martin Erlandsson/Hallandsposten